Autorotation
En autorotation är en nödlandning-utan att helikopterns motor är igång. Om motorn stannar på en helikopter behöver det då inte resultera i en krasch.
Nedan förklaras hur det är möjligt att autorotera med en helikopter.
Man kan jämföra helikopterns rotor med ett vindkraftverk under en autorotation. I enkla ord så ”vindmillar”(autoroterar) helikopterns rotor hela vägen ner till landning. Vi skapar en sjunkhastighet genom att minska bladvinkel ”negativt”. När helikoptern sjunker så ger det mycket ”luft under rotorn” och detta säkrar att rotorn inte tappar sin hastighet. Nära marken så ökas bladvinkel och skapar lyftkraft där sjunkhastigheten minskar.
Man har bara en chans på sig, eftersom rotorn börjar sakta ner när bladvinkel ökar!
Metod 1
1. Bladvinkel på huvudrotorbladen minskas till ca -3°.
2. En hastighet framåt är nödvändigt, mot vindens riktning, och en landningsvinkel på ca. 45°.
3. Vid ca. 2-5m från marken påbörjas en ”flare” där man bromsar upp helikopterns hastighet framåt och även minskar sjunkhastigheten inför landning.
4. Precis när helikoptern får markkontakt så applicerar man full negativ pitch. Detta kan förhindra att helikoptern välter.
Metod 2
1-3. Samma princip som ovan gäller.
4. En senare ”flare” utförs på ca 1m höjd. Men här behåller vi helikopterns hastighet och fortsätter flyga framåt.
5. Vid markkontakt ger vi lite minus pitch och helikoptern kommer glida på landningsplatsen tills den stannar. På detta vis sparar vi lite rörelseenergi från rotorbladen och det kan hända att vi inte har mycket energi kvar. Då är detta alternativet bättre än det första. Dock kan helikoptern riskerar att välta om hastigheten vid markkontakt är för hög.
Nedan ser ni F3C autorotationer med 2 st 90° svängar från ett Japanskt Mästerskap
Curtis Youngbloods Autorotationlektion (Engelska)
Auto Rotation Loop Auto Compilation
