Årets första UT tävling samt Gränscupen 2018 arrangerades inte i Sverige utan gick i Elverum, Norge. Modellflygfältet är välbekant av många F3C tävlande och på Starmoen Flygplats ligger Elverum MKF. 

Piloter började redan synas här på Torsdagen för att träna. Vädret bjöd i början av en del skurar och även kalla norska bergsvindar. Vi fick tips att ta med oss varma kläder och skoteroverall. Detta visade sig snabbt vara hela fel så man kunde befinns sig på fredagen och hela helgen i tröja (och nästan T-shirt) i den ca. 22 gradiga varma luften.

Total kom 14 st tävlande. 6 Svenska och 8 Norrmän. Samtliga klasser hade minst 3 deltagare vilket var roligt att se! Tyvärr inträffade en olycka med en helikopter under 1:a start. Skadorna gick inte att reparera på plats och piloten fick kasta in handduken. Mycket tråkigt eftersom flygningen var otroligt bra! Jag tänkte pausa här eftersom tragedin tar upp en intressant aspekt om psykologin i F3C.

Dom flesta (in alla, har 2 st helikoptrar som de använder för tävlande. Oftast är dom även av samma märke, servon, blad, gyro, motor osv. Hela identiska. Men, som många vet, så kan två ”kopior” aldrig vara lika, utan det har alltid en annan känsla när man flyger dom båda. Detta är något som är helt normalt och man gör sitt bästa att trimma in dem så nära varandra det går.

Men även om man har två helikoptrar och, olyckan är framme, hur reagerar piloten? En krasch är för det första inget man firar och är glad över. Inträffar det även på en tävling sätter det balansen för piloten i gungning. Att gå och plocka upp sin ”B-modell” och fortsätta tävla är inte lätt. Många säger att oftast är loppet kört den tävlingen beroende på att man förlorade sin ”favorit” och måste nöja sig med reservmaskinen. Idag med FBL gyron är det så klar lättare att få maskinerna att gå lika. Plus att El-motorerna går alltid perfekt, till skillnad från Kolv-tiden som vi alla minns.

Lördagen bjöd på bra väder med mycket sol. Vindarna kom bakifrån och varierade kraftigt. Så pass mycket att många piloter tvekade vilket håll de skulle hovra och flyga i. Det fanns säkert några som även flög i ”fel” vindriktning.  För er som inte tävlar kan jag berätta att detta spelar stor roll. Flygprogrammen är utformade så att en manöver skall starta i motvind eller medvind. T:ex en Looping skall alltid utföras i motvind för att då hjälper detta modellen att ”driva runt”. Så klart går det att göra en looping i medvind, men den blir mycket svårare och oftast inte helt rund. Speciellt inte i 8ms byar.

Alla kämpade sig igenom lördagen och höll andan så fort piloterna i Sport och F3C skulle autorotera med en avstängd motor. Några hårda landningar blev det men få skador på någons modell. Idag är det inte många som utföra ”Autos” vilket är mycket tråkigt då det är både roligt och bra att behärska. 

Lördagen avslutades med att vi alla åt middag ihop i centrala Elverum och eventuella skandaler har ännu inte rapporteras in till redaktionen =)

På söndagsmorgon var det många som övade inför dom sista omgången. Många fick Auto-rotationstips av Johannes som ställde sig bredvid några flygare och gav massa råd. Det slutar med att han själv hämtar sin modell för att lättare förklara vad han menade. En demo på 0-graders auto förvånade många. (Dvs. kollektiv pitch Noll-grader)

Inga incidenter inträffade på söndagen förutom att alla flög mycket bra. Inget regn kom det heller samt denna Norska-kylan befann sig någon annanstans! Vi ser redan fram emot nästa Gränscup 2019! Resultaten finns HÄR att läsa om.